All vår tacksamhet ger vi till Allah.
Vi söker Hans hjälp och förlåtelse, och enbart från Honom.
Och jag vittnar om att det inte finns någon gud förutom Allah.
Jag vittnar också om att profeten Muhammad SAWS är Allahs tjänare och sändebud.
Vi söker skydd hos Allah – den Mest Upphöjde – från den onda i vår själ och från de dåliga handlingar som vi gör.
Vi vet att den som Allah vägleder kan ingen föra vilse.
Men den som Allah har låtit gå vilse kan heller ingen annan leda på rätt väg igen.
Allah har i Sin oändliga visdom gett vissa platser, nationer och tider en större betydelse än andra – och status.
Han har valt ut Mecka, och höjt staden i betydelse över alla andra platser på jorden.
Och i Sin generositet har han låtit varje bön som görs i Mecka motsvara hundra tusen böner på något annat ställe
(frånsett masjid al Nabawi i Medina och masjid al Aqsa i Jerusalem, där en bön av Allah räknas som tusen resp.
fem hundra böner på en annan plats).
Allah har också förbjudit att hugga ned träd i Mecka – och även att jaga där – samt gjort det förbjudet för någon att resa in i Mecka utom som muhrim – som är en människa i ett tillstånd av ihram, d.v.s. som har avsikten att göra umra eller hajj, med de regler som det innebär.
Och just som Allah gav Mecka sin unika ställning bland jordens alla platser, valde Han också ut vissa månader, dagar och nätter, då goda gärningar gillas och belönas mer än vid andra tidpunkter.
De tio första dagarna av månaden Dhul-hijja är de dagar då goda gärningar är som mest omtyckta – och mest belönade också. Inte ens de tio sista dagarna av Ramadan har samma höga status. Ramadans nätter har det däremot.
Allah SWT säger i sura At-Tawbah, aya 36:
Antalet månader är tolv enligt Allahs dekret.
Detta fastställde Han den dag då Han skapade himlarna och jorden.
Av månaderna är fyra helgade; detta är Allahs evigt sanna lag.
Vanhelga därför inte dessa månader till skada för er själva.
Det finns även en del ahadith som talar om det här:
Ibn Abbas R.A berättar att profeten SAWS sa:
”Allah tycker om goda gärningar under dessa tio dagar mer än under någon annan dag”.
Sahaba frågade då:
”Inte ens under jihad för Allahs skull,
oh Allahs profet?
” Och profeten SAWS svarade” Inte ens under jihad för Allahs skull,
utom om en person går ut i jihad med sin egendom och sitt liv som insats,
utan att återvända med något av dom”. (Detta är återberättat av Bukhari 2/457)
De här dagarna är alltså ett tillfälle för varje muslim att vända sig till Allah och söka Hans närhet,
anstränga sig och göra alla handlingar som Allah tycker om mer kraftfullt under dessa dagar,
eftersom handlingarna blir mer omtyckta och deras belöning blir mångfaldigad.
Men det finns även vissa extra handlingar som man ska försöka göra under de här dagarna:
De första av de här särskilda handlingarna är Hajj och Umrah,
och bland det största man kan göra under dessa dagar är att utföra hajj.
Den som gör det på rätt sätt, och med rätt avsikt kommer – inshaAllah –
att vara bland dem som omfattas i den hadith där profeten SAWS säger:
”En accepterad hajj har ingen mindre belöning än paradiset”.
Allah säger i surah Al-Hajj, aya 29:
För att uppleva vad som tjänar till deras uppbyggelse och under
de [av alla] kända dagarna uttala Allahs namn över de djur ur boskapshjordarna som
Han skänker dem [för att offras]; ät något av köttet från dessa [djur] och ge också den olycklige som lider nöd att äta.
Fasta är en annan sådan särskild handling:
Att fasta är en av de bästa gärningar en muslim kan göra,
och det är en gärning som Allah har valt ut till sig själv;
det här nämns i en av Ahadith Al Qudsi, där Allah säger:
”Alla handlingar som Adams söner utför är för honom själv,
utom fastan, som är för mig; och jag ger dess belöning” (Bukhari 1805)
Det rapporteras också att Profeten SAWS brukade fasta de första nio dagarna av dhul-hijja:
Hunayda Ibn Khalid berättar att en av profetens SAWS fruar, enligt Ibn Khalids fru,
hade sagt att profeten SAWS brukade fasta de nio första dagarna av dhul-hijja,
dessutom Ashuradagen och tre dagar i varje månad; den första måndagen,
samt två torsdagar.
(Återberättad av Nisa’i 4/205 samt Abu Dawood och klassad som sahih av sheikh Al Albani i Sahih Abi Dawood 2/462)
Att fasta Arafadagen, dvs den nionde dagen av dhul-hijjah,
som är den dag då Allah fullkomligade Sin religion, har en särskilt stor belöning.
Profeten säger i en hadith, återberättad av Imam muslim:
”Att fasta under Arafas dag belönas av Allah genom att det gångna samt det kommande årets synder förlåts”.
Det här gäller dock inte för den som befinner sig i hajj, för han behöver styrka inför dyrkan av Allah denna stora dag.
Att göra mycket tahleel, tahmeed, takbeer och tasbeeh är andra särskilda handlingar utöver vardagens ibaadat.
Det är sunna att göra mycket tahleel, tahmeed takbeer och tasbeeh under dessa dagar.
Allah SWT säger i Koranens sura Al-Hajj, aya 28:
För att bevittna det som är dem till nytta (dvs belöningen för hajj på domedagen,
samt den världsliga nyttan som kan uppnås av handel under dessa dagar)
och under de kända dagarna uttala Allahs namn över de djur ur boksapshjordarna som Han skänker dem”.
De flesta rättslärda anser att de ”kända dagarna” i den här ayan syftar på de första tio dagarna
av dhul-hijja, eftersom Ibn Abbas rapporteras ha sagt så.
Det rapporteras vidare från Abdullah Ibn Umar att profeten SAWS sa: ”Inga dagar är så mäktiga i Allahs åsyn som dessa tio,
och inga gärningar så omtyckta som de som görs under dem.
Gör därför mycket takbir, tahmeed och tahleel under dom”. (Rapporterad av Ahmad 7/224; klassificerad som sahih av Ahmed Shakir.)
Ett sätt att göra takbir på, är att säga:
”Allaahu akbar, Allaahu akbar, laa ilaaha ill-Allaah, Allaahu akbar, Allaahu akbar wa Lillaah- il-hamd”.
Men det finns även andra versioner och sätt att säga dem på.
Män ska helst recitera det med stark röst, och kvinnor med svag.
Det kan göras både i moskén och på allmänna platser.
Det berättas att sahaba brukade säga denna takbir på marknadsplaser, så att även folket där stämde in i deras takbir.
Men det ska inte förstås som att de gjorde takbir i kör, vilket inte är påbjudet.
Tyvärr så är det dock ytterst sällan denna sunna praktiseras ens i muslimska länder.
Detta är därför en möjlighet för muslimer att få den belöning som profeten SAWS talar om när han i en hadith, återberättad av Tirmidhi, säger: ”Den som återuppväcker en sunna som dött ut efter mig, kommer att få belöningen för alla som sedan handlar efter den, utan att detta kommer att minska något från deras belöning”.
Slutligen kan vi nämna Al-Adhya som en gärning av ibaadat utöver de vanliga:
Al Adhya är att offra ett djur yawm an nahar (”offerdagen”),
som är den tionde dagen av Dhul hijjah.
Att slakta ett djur för Allahs skull och sedan dela ut en del av köttet till de behövande,
är en sunnah och en möjlighet för den som har råd att söka närhet till sin Skapare.
Må Allah acceptera våra handlingar och välsigna dessa dagar åt oss. Amin ya Rabb alamin.