Vi ger all vår tacksamhet till Allah.
Vi behöver Hans hjälp och förlåtelse, och därför söker vi den enbart från Honom.
Jag vittnar om att det inte finns någon gud förutom Allah, och jag vittnar om att profeten Muhammad SAWS är Allahs tjänare och sändebud.
Bismillahir Rahmanir Rahim – Qul: A udhu bi Rabbil falaq – Jag söker skydd hos gryningens Herre.
Vi söker alla vårt skydd hos Allah – den Mest Upphöjde och den Ende som kan skydda oss.
Vi söker Hans skydd från den onda i vår själ och från det vi gör.
Den som Allah vägleder kan ingen lura bort från den rätta vägen och låta gå vilse.
På samma sätt kan den som Allah har låtit gå vilse inte hitta rätt väg igen – inte om hela världen försöker leda honom.
Varje gång muslimer enas, och islam blir en andlig, kulturell och politisk kraft, känner islams fiender ett hot och börjar smida planer.
Deras mål är att skapa kaos och splittring i ummat, och fiendskap mellan muslimer.
Islams fiende vet att enighet betyder styrka.
Vår kära profet SAWS varnade oss för att så splittring och hata varandra.
Allah SWT säger i sura al-Anbiya, aya 92:
[21:92] [TROENDE!] Detta ert samfund är i sanning ETT samfund och Jag är Herre för er alla. Dyrka därför Mig!
Bröder och systrar! Islam grundas på tawheed (medvetenheten om EN gud och att dyrka bara Honom).
Vår koran är en, vår qibla är en och vårt umma är ett.
En grupp människor från stammarna Aws och Al-Khazraj från Madina satt och roade sig tillsammans. En gammal man som mindes gamla tider – före islam – när de här människorna från olika stammar var värsta fiender, var missnöjd. Han ville påminna dem om deras gamla strider, och så skickade han en pojke till dem som satt tillsammans. Den unge mannen stod inför dem och väckte minnena om de gamla strider som fanns mellan Aws och Al-khazraj. Och genom pojken lyckades den gamle bittre mannen riva upp alla gamla sår. Människorna började bråka.
Profeten SAWS hörde vad som hände. Han blev arg, han blev besviken. Så han gick till platsen där folket satt och bråkade och sa: ”Har ni nu gått tillbaka till jahílya medan jag är mitt ibland er och Koranen fortfarande håller på att uppenbaras?” Folket lugnade sig då och bad varandra om förlåtelse.
Då uppenbardes följande verser ur Koranen.
Det är sura al-Imran, ayat 100-104:
[3:100] Troende! [Det finns de] bland dem som [förr] fick ta emot uppenbarelsen, men som – om ni går dem till mötes – kommer att göra allt för att ni skall förneka den tro som ni har antagit.
3:101] Hur skulle ni kunna förneka er tro, som hör Allahs budskap läsas och har Hans Sändebud mitt ibland er? Den som vill hålla sig till Allah leds till en rak [och säker] väg.
[3:102] Troende! Frukta Allah så som det åligger er att frukta Honom och underkasta er Hans vilja, innan döden överraskar er!
[3:103] Och grip alla med ett fast grepp om det rep till räddning Allah har skickat till er, och låt er inte splittras! Minns Allahs välgärningar mot er: fiendskap hade rått mellan er, men Han lät [viljan till] försoning tränga in i era hjärtan och med Hans välsignelse blev ni bröder. Ja, Han räddade er från randen av en flammande avgrund! Så klargör Allah Sina budskap för er för att ni skall få vägledning
Det kan uppstå konflikter av goda skäl, och som kan accepteras:
1: en meningsskiljaktighet som har sin grund i tawheed. Konflikten som handlar om kufr och vilseledning ligger i denna katagorin
2: den andra typen motsättningar som är acceptabel, är i frågor där man inte kan hitta klara bevis och svar i koranen eller i profetens SAWS hadith.
En konflikt kan ha olika anledningar:
1: vi är som människor olika – vi har olika hudfärg, olika språk – en del olika tänkesätt o.s.v.
Men Allah SWT säger i sura Ar-Rum, Aya 22:
[30:22] Och till Hans under hör skapelsen av himlarna och jorden och skillnaderna mellan er i språk och hudfärg. I detta ligger helt visst budskap till de insiktsfulla.
2: den andra orsaken är att vi i vår tid saknar den kunskap som profeterna hade.
Antingen är man omedveten om att det finns bevis, eller så har man glömt eller missförstått bevismaterialet från koranen och ahadith,
kanske t ex på grund av språkproblem.
Ni som vill ha en dealjerad föreläsning (fördjupning) på dagens khutba kan stanna och lyssna på sheikh Mahmoud efteråt – inshallah.
Bröder och systrar! Vi är alla muslimer.
Olika uppfattningar i olika frågor mellan människor, inom islams fastlagda ramar, är inget nytt – inte heller är det onaturligt eller ens icke önskvärt. Diskussion är den islamiska kulturens väsen, det som har fört vår kultur framåt i bättre tider.
Gränsen går när muslimer börjar hata varandra på grund av olika uppfattningar, som i sig alla är acceptabla.
Gränsen går där muslimer anklagar andra för att inte vara muslimer.
Det är en absolut gräns, som enigheten i ummat inte kan – och inte kommer att – tolerera.
För det här revirtänkandet och det här vaktandet på att just man själv sitter med den enda sanningen – den inställningen hotar ummat inifrån.
Bröder och systrar i tron – islam har fullt tillräckligt med fiender utifrån, för att vi inte ska behöva dras även med inbördes splittring.